Psykisk ohälsa har inte ett enda ansikte. Den kan märkas som nedstämdhet, ångest och gråt, men också som irritation, sömnsvårigheter, rastlöshet, isolering eller en tilltagande känsla av hopplöshet. Ibland syns lidandet tydligt. I andra fall döljs det bakom arbete, prestationer, alkohol, konflikter eller ett envist ”det är ingen fara”.

Under den suicidpreventiva veckan behöver vi uppmärksamma att psykisk ohälsa och suicidalt lidande kan uttryckas på olika sätt. Vi behöver också tala om skillnader mellan kvinnor och män – utan att förenkla människor eller förstärka stereotypa föreställningar.

Bakom statistiken finns alltid en människa, en livssituation och ofta närstående som försöker förstå vad som händer. Oavsett hur lidandet uttrycks är behovet detsamma: att bli sedd, tagen på allvar och erbjuden hjälp.

Fler män avlider – fler kvinnor vårdas för självskada

Under 2025 dog 1 220 personer av säkert fastställda suicid i Sverige. Av dessa var 894 män och 326 kvinnor. Drygt 70 procent var alltså män. Därutöver registrerades 165 dödsfall där suicid misstänktes men där avsikten inte kunde fastställas. Samtidigt visar Socialstyrelsens statistik att flickor och kvinnor är överrepresenterade bland dem som vårdas för avsiktlig självskada.

Skillnaden beskrivs ibland som en könsparadox: kvinnor rapporterar oftare psykisk ohälsa och genomför fler registrerade suicidförsök, medan betydligt fler män avlider i suicid.

Statistiken får dock inte användas för att värdera eller rangordna lidande. Att fler män avlider innebär inte att kvinnors suicidförsök eller självskador är mindre allvarliga. På samma sätt innebär kvinnors högre vårdkonsumtion inte att män mår bättre. Statistiken kan snarare hjälpa oss att förstå att psykisk ohälsa kan upptäckas, uttryckas och bemötas på olika sätt.

När mäns psykiska ohälsa inte känns igen

Män kan naturligtvis vara ledsna, gråta och öppet be om hjälp. Men normer om manlighet, självständighet och kontroll kan göra det svårare för vissa män att visa sårbarhet. Att behöva stöd kan uppfattas som ett personligt misslyckande, särskilt om personen har lärt sig att problem ska lösas på egen hand.

Psykisk ohälsa hos män kan ibland märkas genom att personen drar sig undan, blir lättirriterad, arbetar alltmer, tar större risker eller ökar sin konsumtion av alkohol eller andra droger. Relationer kan påverkas av tystnad, frånvaro eller återkommande konflikter. Omgivningen ser kanske främst ilskan, drickandet eller isoleringen – men inte sorgen, rädslan eller hopplösheten bakom beteendet.

Det finns också män som har svårt att själva förstå och beskriva vad de känner. De kanske söker vård för sömnproblem, smärta, hjärtklappning eller trötthet utan att nämna nedstämdhet eller suicidtankar. Därför behöver både vården och närstående vara uppmärksamma på förändringar i beteende och livsföring, inte enbart vänta på att personen tydligt ska säga att han mår psykiskt dåligt.

Frågan ”Hur mår du?” kan dessutom vara för enkel att avfärda. Ibland behöver vi fråga mer konkret:

Du verkar inte vara dig själv. Hur har du det egentligen?

Jag har märkt att du har dragit dig undan. Vad är det som har blivit svårt?

Har du känt att livet inte är värt att leva?

Kvinnors lidande får inte avfärdas

Kvinnor söker oftare hjälp för psykisk ohälsa och vårdas oftare efter självskador. Det kan innebära att lidandet blir synligt tidigare, men synlighet är inte detsamma som att alltid bli förstådd eller få rätt hjälp.

Kvinnor med upprepade självskador eller suicidförsök riskerar ibland att bemötas som krävande, dramatiska eller uppmärksamhetssökande. Ett sådant bemötande kan förstärka skam, ensamhet och känslan av att inte bli tagen på allvar. Självskada och suicidala handlingar är tecken på ett stort lidande och ska alltid mötas respektfullt och professionellt.

Bakom kvinnors psykiska ohälsa kan det också finnas våldsutsatthet, sexuella övergrepp, ekonomisk utsatthet, omsorgsansvar, relationsproblem eller långvarig stress. Frågan bör därför inte enbart vara vilka symtom personen har. Vi behöver också fråga vad hon har varit med om, hur hennes livssituation ser ut och vilket stöd som saknas.

Ett suicidpreventivt arbete som tar könsskillnader på allvar behöver alltså klara två saker samtidigt: att bli bättre på att upptäcka mäns ibland dolda lidande och att aldrig bagatellisera kvinnors mer synliga signaler.

Kön är betydelsefullt – men förklarar inte allt

Alla män reagerar inte på samma sätt och alla kvinnor uttrycker inte psykisk ohälsa likadant. Personlighet, ålder, ekonomi, relationer, fysisk hälsa, funktionsnedsättning, trauma, sexuell läggning och social utsatthet påverkar både risken för psykisk ohälsa och möjligheten att få hjälp.

Vi behöver därför vara könsmedvetna utan att bli könsstereotypa. Föreställningen att män alltid tiger kan göra att vi missar mannen som faktiskt ber om hjälp. Bilden av kvinnor som öppna med sina känslor kan göra att vi förbiser kvinnan som döljer sitt lidande bakom ansvarstagande och omsorg om andra.

Statistik beskriver grupper. I mötet med en människa behöver vi vara nyfikna på just hennes eller hans situation.

Relationer kan vara en livsviktig skyddsfaktor

En partner, familjemedlem, vän eller kollega kan ofta vara den första som märker att något har förändrats. Personen kanske slutar svara, avbokar aktiviteter, sover dåligt, ger uttryck för hopplöshet eller säger att andra skulle få det bättre utan honom eller henne.

När vi blir oroliga behöver vi våga stanna kvar. Det viktigaste är inte att hitta de perfekta orden eller omedelbart lösa alla problem. Det viktiga är att visa att vi ser förändringen, att vi orkar lyssna och att vi tar det som sägs på allvar.

Det är inte farligt att fråga om suicidtankar. Att ställa en direkt fråga väcker inte tankar som inte redan finns. Tvärtom kan frågan minska ensamheten och öppna vägen till hjälp:

Har du tankar på att du inte vill leva?

Om svaret är ja behöver man fortsätta lyssna lugnt. Vid konkreta planer eller akut fara ska personen inte lämnas ensam. Då behövs omedelbar kontakt med vården eller 112. Som närstående behöver man inte bära ansvaret själv, men man kan hjälpa personen att ta nästa steg.

Vi behöver se både det tysta och det synliga lidandet

Suicid är sällan följden av en enda händelse. Psykisk sjukdom, relationskriser, ensamhet, ekonomiska svårigheter, missbruk, våld, fysisk sjukdom och förluster kan samverka. Det innebär också att förebyggande insatser behöver finnas på flera nivåer: i vården, på arbetsplatser, i skolan, i socialtjänsten och i människors vardagliga relationer.

Vi behöver skapa fler vägar till stöd och anpassa hjälpen efter den person som behöver den. För någon är det lättare att ringa. En annan föredrar chatt, ett första samtal på vårdcentralen eller att en närstående följer med. Den som har svårt att själv be om hjälp kan behöva att någon annan tar initiativet och stannar kvar.

Under den suicidpreventiva veckan påminns vi om att varje samtal kan ha betydelse. Vi behöver fråga män som tystnar, lyssna på kvinnor som återkommande signalerar att de inte orkar och vara uppmärksamma på alla människor som inte passar in i våra föreställningar om hur psykisk ohälsa ska se ut.

Lidandet kan uttryckas på olika sätt. Men varje människa har samma behov av att bli sedd, lyssnad på och tagen på allvar.

Om du eller någon i din närhet behöver hjälp

Har du självmordstankar ska du inte vara ensam med dem. Berätta för någon du har förtroende för och kontakta vårdcentralen eller ring 1177 för vägledning. Du kan också kontakta Minds Självmordslinje på 90 101 eller chatta anonymt via Mind.

Om situationen känns outhärdlig, om det finns konkreta suicidplaner eller om det är fara för liv: ring 112 eller sök genast hjälp på en psykiatrisk akutmottagning.

Familjeterapeuterna Syd arbetar på uppdrag av Region Skåne med Vårdval Psykoterapi. Du kan be om remiss för behandling av psykisk ohälsa hos din vårdcentrals läkare/psykolog. När vi mottagit remissen sätts du upp på väntelista till behandling av legitimerad psykolog eller psykoterapeut. Läs mer om Vårdval Psykoterapi i Region Skåne.

Familjeterapeuterna Syd arbetar på uppdrag av 26 kommuner i Sverige med Familjerådgivning. Du som söker stöd och råd för utmaningar i din nära relation och/eller familjerelationer bokar själv tid för behandling via bokningssidan: familjeterapeuterna.kaddio.com/boooking. Välj kommunala avtal och din kommun för mer info. Du hittar även information via länken Subventionerad familjerådgivning

Källor: Folkhälsomyndighetens statistik om suicid, Socialstyrelsen om suicid och patientsäkerhet samt 1177 om självmordstankar och stöd.