Ibland lever vi våra liv med ”autopiloten” påslagen, utan att vi är medvetna om att det är just det som sker. På samma sätt kan våra liv fortlöpa utan att vi är riktigt närvarande i ögonblicket. Vi är fullt upptagna med tankar, eller snarare, tankarna är ”fullt upptagna med oss” och vi bara låter det ske. I den här ouppmärksamheten är det ganska troligt att någon kan komma åt att ”trycka på våra knappar”. Att händelser runt oss, tankar, känslor och förnimmelser i kroppen (som vi oftast är omedvetna om) kan sätta igång gamla tanke- och känslomönster som vi inte mår bra av. Mönster som tar oss bort från oss själva.

Att praktisera mindfulness, medveten närvaro, innebär att uppmärksamma på ett speciellt sätt – avsiktligt, i nuet, utan att värdera eller döma och med medkänsla. Många blandar ihop ordet ”meditation” med ”mindfulness”, det är inte samma sak. Mindfulness behöver inte nödvändigtvis vara desamma som formella meditationsövningar, som att iaktta andningen eller scanna kroppen. Ibland är det så men det kan också vara en rad andra färdigheter, verktyg som knappt eller inte alls liknar formella meditationsövningar.

I vissa typer av meditation är målet till exempel att ”göra medvetandet fritt från alla tankar”. Det är raka motsatsen till mindfulness, där du inte har några förväntningar om att bli ”fri från tankar”. Istället tränar vi på att bli mer medvetna om våra tankar, känslor och kroppsförnimmelser, från ögonblick till ögonblick och att förhålla oss till dessa på ett nytt sätt. I och med detta ger vi oss själva möjligheten till större frihet och val.

I ACT är vi inte absoluta, dvs vi kräver inte att du alltid ska vara i kontakt med nuet, alltid ha distans till dina tankar och alltid acceptera det som är. Det vore orimligt. Upplevelsemässigt undvikande är inte dåligt eller patalogiskt i sig, det är normalt. Vi riktar bara in oss på det när det är överdrivet, olämpligt, oflexibelt i en sådan omfattning att de kommer i vägen för ett rikt och meningsfullt liv. Med andra ord allt handlar om framkomlighet, om vi tar en panodil då och då för att bli av med huvudvärk, så är det visserligen upplevelsemässigt undvikande men beteendet möjliggör en framkomlig väg mot ökad livskvalitet.

I ACT är vi ibland även försiktiga att använda ordet mindfulness utan istället använda ord som haka loss, engagera, kasta ankar, uppgiftsfokuserad uppmärksamhet, expansion osv.

Slutsatsen är att vi behöver länka de 4 specifika mindfulnessfärdigheterna som ingår i ACT (defusion, acceptans, kontakt med nuet och själv som kontext) till klientens specifika svårigheter och målsättningar med terapin. Vi behöver säkerställa att klienten både förstå varför detta är relevant och få uppleva fördelarna med det under själva sessionen.

Mindfulness tillhör den s.k. tredje vågens KBT och är ett mycket hjälpsamt komplement till traditionell terapi.

Denna text är skriven av Anna Zapparata Dahlberg, boka gärna tid hos Anna här.