Vi är en familj med två barn, 9 och 7 år. Vår äldste son har nyligen fått diagnosen autism. Vi har sedan en tid upplevt utmaningar med sonen och sökte hjälp på BUP för utredning. Vi har fått stöd av BUP som föräldrar men det finns mer att önska. Vi undrar vad ni kan hjälpa oss föräldrar med på kommunens Familjerådgivning? Vi behöver stöd i vår kommunikation om bemötande av vår son.

Tack för ert förtroende. Jag börjar mitt svar att skriva att ni inte är ensamma om utmaningen. Det kanske inte är någon tröst, men kan ge er känslan av sammanhang. Föräldrar till barn med olika funktionsvariationer känner sig ofta ensamma. De behöver få känna sig som en grupp där de kan ge uttryck för frågor, dilemman och söka kunskap. Ofta i varandras erfarenheter. Mitt svar är att Familjerådgivning hjälper föräldrar med barn med NPF att få bättre dialog om både olikheter och områden man är överens om i bemötande av sina barn. Tillsammans med familjerådgivaren sätter paret ord på känslor och erfarenheter som underlättar dialogen även på hemmaplan. Vi ser också att paret kan få fördjupad förståelse av varandras svaga punkter i föräldraskapet. Det kan i de flesta fall underlätta i arbetet med barnet, till exempel om tålamodet tryter för den ena så kan föräldern med större tålamod ta över uppgiften. Par berättar ofta för oss familjerådgivare om hur hjälpsamt samtalen har varit för dem på grund av ensamheten, att få ett rum och en utomstående att prata med om det som annars inte är möjligt att prata om. Erfarenheten av att vara ensam och avvikande jämfört med andra familjer och deras barn gör att mötet med professionell familjerådgivare skingrar ensamhet. Kunskap om NPF hos familjerådgivaren är viktig för föräldrar som söker hjälp. Ta reda på vad familjerådgivaren vet om NPF och hur stor erfarenhet hen har av NPF. I de flesta fall besitter professionella idag en bred och stor erfarenhet men det kan trots det skilja sig åt. Därför är det viktigt att välja sin familjerådgivare. Vi lägger till text nedan som är hämtad ur Kunskapsguiden via ChatGPT.

Text: Johan Hagström, Verksamhetschef och legitimerad Psykoterapeut i Par och Familjeterapi.

Föräldrastöd i samband med att barn får NPF-diagnos

När ett barn får en neuropsykiatrisk diagnos, exempelvis ADHD eller autism, väcks ofta många känslor hos föräldrarna. För vissa innebär diagnosen en lättnad – äntligen finns en förklaring till svårigheter som familjen länge kämpat med. För andra kan beskedet väcka oro, sorg, skuld eller osäkerhet inför framtiden. Föräldrastöd i denna situation handlar därför inte bara om kunskap om diagnosen, utan också om att hjälpa familjen att anpassa sig till en ny verklighet.

Vanliga reaktioner hos föräldrar

Många föräldrar beskriver att de går igenom en form av krisprocess. De kan känna:

Lättnad över att få svar.
Oro för barnets framtid.
Skuld och självkritik.
Ilska över att hjälp dröjt.
Trötthet efter många års kamp.
Osäkerhet kring hur de ska bemöta sitt barn.

Dessa reaktioner är normala och behöver få utrymme att bearbetas.

Vad behöver föräldrarna?

Kunskap och förståelse

Föräldrar behöver få information om vad diagnosen innebär i praktiken. Fokus bör ligga på både barnets styrkor och svårigheter. Kunskap minskar ofta känslan av maktlöshet. Socialstyrelsen betonar vikten av tidiga insatser och stöd till familjen utifrån behov, även innan eller i anslutning till diagnosprocessen.

Emotionellt stöd

Föräldrar behöver möjlighet att prata om sina känslor utan att bli dömda. Samtal kan erbjudas genom habilitering, familjebehandling, familjerådgivning eller föräldragrupper.

Praktisk vägledning

Många familjer behöver hjälp med:

Kontakter med skola och förskola.
Ansökningar om stödinsatser.
Struktur i vardagen.
Konflikthantering hemma.
Anpassningar kring sömn, rutiner och fritid.

Stöd i föräldraskapet

Föräldrastödsprogram och föräldragrupper ger möjlighet att lära sig strategier för att bemöta barnets behov och samtidigt träffa andra i liknande situationer. Föräldrastöd rekommenderas som en viktig insats inom vård och socialtjänst.

Familjens relationer påverkas

När ett barn har omfattande behov riskerar syskonrelationer, parrelationen och föräldrarnas egen återhämtning att hamna i skymundan. Föräldrastöd bör därför omfatta hela familjesystemet:

Hur påverkas syskonen?
Hur kan föräldrarna samarbeta kring barnet?
Hur kan familjen skapa balans mellan krav och återhämtning?
Hur kan barnets styrkor lyftas fram i vardagen?

Ett styrkebaserat perspektiv

Diagnosen ska inte definiera barnet. Föräldrastödet behöver hjälpa familjen att se både utmaningar och resurser. Många barn med NPF har exempelvis stark kreativitet, uthållighet inom intresseområden, detaljseende, rättvisekänsla och problemlösningsförmåga. Ett styrkebaserat förhållningssätt stärker både självkänslan hos barnet och hoppet hos föräldrarna.

Sammanfattning

Att få en NPF-diagnos innebär ofta en omställning för hela familjen. Ett gott föräldrastöd kombinerar kunskap, känslomässigt stöd och praktisk vägledning. Målet är att hjälpa föräldrarna att förstå sitt barn, hitta fungerande strategier i vardagen och stärka familjens tilltro till sin egen förmåga. När föräldrarna får stöd ökar också barnets möjligheter att utvecklas och må bra.