När stöd blir stress – familjer med många professionella kontakter

När stöd blir stress – familjer med många professionella kontakter

Familjer som befinner sig i en svår livssituation kan ha kontakt med flera olika professionella samtidigt. Det kan handla om socialtjänst, skola, elevhälsa, BUP, primärvård, familjebehandling, habilitering eller andra stödinsatser. Varje verksamhet kan ha ett viktigt uppdrag och vilja hjälpa familjen på bästa sätt. Ändå kan helheten ibland bli tung för familjen att bära.

Paradoxalt nog kan en familj få mer stöd men samtidigt uppleva mer stress.

Det beror inte alltid på att stödet är fel eller att de professionella brister i engagemang. Ofta handlar det om att flera insatser pågår parallellt utan att någon riktigt håller ihop helheten. Föräldrarna kan behöva återberätta samma historia gång på gång, hålla reda på mötestider, föra information mellan olika verksamheter och försöka förstå vilka råd som gäller. Ibland får familjen dessutom olika besked från olika håll.

Det som är tänkt att avlasta riskerar då att bli ännu en belastning.

Organisatorisk stress i familjen

När en familj har många professionella kontakter kan vardagen fyllas av möten, telefonsamtal, mejl, uppföljningar och beslut. Föräldrar kan behöva bli samordnare i sitt eget ärende, samtidigt som de redan är pressade av oro för barnet, konflikter i familjen, ekonomisk stress eller egen psykisk belastning.

Detta kan skapa det man kan kalla organisatorisk stress. Det är stress som inte främst kommer från familjens inre problem, utan från svårigheten att navigera mellan olika system.

Föräldrar kan till exempel behöva svara på frågor som:

Vem ska jag kontakta först?
Vem ansvarar för vad?
Vilken information får delas?
Vilket råd ska vi följa?
Vad händer om vi missar ett möte?
Vem ser hela bilden?

När dessa frågor blir otydliga kan familjen uppfattas som passiv, svår att nå eller bristande i motivation. Men ibland handlar det snarare om att familjen är överbelastad av samordningsansvar.

När föräldrar uppfattas som svåra – men egentligen är trötta

I professionella sammanhang talas det ibland om att föräldrar inte följer planeringen, uteblir från möten eller inte gör det som har överenskommits. Det kan naturligtvis finnas många orsaker till det. Men en viktig fråga är om vi ibland misstolkar organisatorisk trötthet som bristande vilja.

En förälder som har berättat samma sak för fem olika personer kan framstå som kortfattad eller avvaktande. En familj som fått motstridiga råd kan verka tveksam eller ifrågasättande. En vårdnadshavare som inte återkopplar kan vara så upptagen av akuta vardagsproblem att nästa telefonsamtal känns övermäktigt.

Det betyder inte att ansvar ska tas bort från familjen. Men det betyder att professionella behöver vara uppmärksamma på hur mycket samordningsarbete familjen förväntas bära.

Fyra viktiga frågor

För att minska risken att familjens situation missförstås kan fyra frågor vara särskilt hjälpsamma i samtal och samverkansmöten:

Vilka professionella är involverade runt familjen?
Denna fråga hjälper både familjen och de professionella att få en överblick. Ibland visar det sig att fler aktörer är inblandade än någon först trodde. När kartan blir tydlig blir det också lättare att se var ansvar överlappar eller saknas.

Vem upplever ni har helhetsbilden?
Det är inte säkert att den som formellt har samordningsansvar också upplevs ha helhetsbilden av familjen. Genom att fråga familjen får man veta om de känner sig hållna av systemet – eller om de själva upplever att de måste hålla ihop allt.

Finns det råd från olika verksamheter som motsäger varandra?
Motstridiga råd kan skapa stor osäkerhet. Skolan kan betona närvaro, vården kan betona återhämtning och socialtjänsten kan fokusera på struktur i hemmet. Alla perspektiv kan vara rimliga, men familjen behöver hjälp att förstå hur råden ska vägas samman i praktiken.

Vilken samordning skulle göra störst skillnad för er just nu?
Denna fråga flyttar fokus från allmän frustration till konkret avlastning. Kanske behöver familjen en tydlig kontaktväg, färre möten, gemensamma möten i stället för separata, skriftliga sammanfattningar eller att en professionell tar ansvar för informationsöverföring.

Från fler insatser till bättre samordning

När en familj har stora behov kan lösningen ibland bli att fler aktörer kopplas in. Det kan vara nödvändigt. Men fler kontakter innebär inte automatiskt bättre hjälp. För familjen är det ofta samordningen som avgör om stödet känns hjälpsamt eller överväldigande.

En central fråga bör därför vara:

Vad behöver familjen slippa samordna själv?

Det kan handla om att en professionell kallar till gemensamt möte, att ansvarsfördelningen skrivs ner, att alla aktörer utgår från samma mål eller att familjen får en tydlig sammanfattning efter varje möte.

När stödet samordnas bättre kan familjen lägga mer kraft på förändring och mindre kraft på administration.

Familjens mål i centrum

I samverkan finns en risk att varje verksamhet formulerar sina egna mål utifrån sitt uppdrag. Skolan har sina mål, socialtjänsten sina, vården sina och familjebehandlingen sina. Men för familjen behöver stödet hänga ihop.

Därför bör samverkan ofta börja med frågan:

Vad är viktigast för familjen just nu?

Det betyder inte att professionella ska avstå från sina bedömningar. Men familjens egen upplevelse behöver vara en tydlig del av planeringen. Annars finns risk att insatserna blir korrekta var för sig men svåra att leva med tillsammans.

Att se systemet runt familjen

Ett systemiskt perspektiv innebär att vi inte bara tittar på individen eller familjen, utan också på sammanhanget runt dem. Ibland finns problemet inte enbart i familjens sätt att fungera, utan i samspelet mellan familjen och de professionella systemen.

Om en familj missar möten kan frågan vara: Har de för många möten?
Om föräldrar inte följer råd kan frågan vara: Har de fått motstridiga råd?
Om familjen verkar uppgiven kan frågan vara: Har de upprepat sin berättelse för många gånger utan att något förändrats?

Den typen av frågor kan hjälpa professionella att se mer nyanserat på familjens situation.

Avslutning

Familjer med många professionella kontakter behöver ofta omfattande stöd. Men stödet behöver vara begripligt, samordnat och möjligt att hantera i vardagen. Annars riskerar insatserna att skapa ytterligare stress.

När professionella ställer frågor om helhetsbild, ansvarsfördelning och samordning kan viktiga problem synliggöras. Det kan också minska risken att föräldrars trötthet eller frustration feltolkas som bristande motivation.

God samverkan handlar därför inte bara om att fler aktörer möts. Det handlar om att familjen ska slippa bära hela samordningsansvaret själv.

När systemen runt familjen fungerar bättre får familjen mer kraft över till det som stödet egentligen är till för: trygghet, relationer och förändring.

Två eldsjälar, en vision. Vi tar över där vården slutar!

Se filmen här

Två eldsjälar en vision.

För snart 2 år sedan råkade Johan ut för en stroke vilket gav honom sitt livs största utmaning. Men det man inte kunde förutspå var vad detta kom att leda till dvs startskottet till en satsning för att hjälpa andra med liknande utmaningar och en nyfunnen relation med en likasinnad individ. Johan Hagström, VD och verksamhetschef på Familjeterapeuterna Syd, hade svårt att se sig besegrad av sin sjukdom och valde att söka efter den bästa lösningen efter att allmänvården tog slut. Via sitt kontaktnät fann han Richard Stannå (PT Rick) på Diamond Gym för att påbörja sin resa tillbaka till livet. Ett litet steg i taget. Det blev snabbt tydligt att receptet för att lyckas skulle bli en kombination av vilja, tillit, tålamod, en tydlig målbild och ett noggrant val av personlig tränare.

Idag har Johan och PT Rick startat ett projekt där man tillsammans arbetar mer effektivt för att hjälpa och stötta dem i behov liksom dem som blivit bortprioriterade av vården. Att klara sig själv efter att man drabbats av stroke eller hjärnblödning är tufft men projektet riktar sig även till alla dem med andra mentala och fysiska utmaningar.

Söker du, eller någon annan som står dig nära, hjälp och stöttning i din/er kamp så finns Familjeterapeuterna och Diamond Gym redo att ta er under sina vingar. Vi börjar med ett enklare samtal för att ta reda på rådande situation, målsättning och behov. Du väljer din förstakontakt fritt. Antingen en samtalsterapeut/psykolog eller en licenserad personliga tränare (PT). Vi guidar dig rätt från start, ger dig stöttning hela vägen och levererar helheten som du behöver för att lyckas. Snabbare resultat fås alltid med en kombination av mental träning (terapi) och fysisk träning. Detta tillsammans med bättre levnadsvanor och en genomtänkt och anpassad kosthållning. Lider du av ångest, depression, stress, motivationsbrist, funktionshinder eller har råkat ut för stroke/hjärnblödning så kan det vara värt att kontakta oss för ett första samtal. En hållbar och långsiktig motivation, liksom rätt kunskap, är en viktig del för att lyckas oavsett dina utmaningar.

FAMILJETERAPEUTERNA (SAMTALSTERAPEUT & PSYKOLOG) Boka tid direkt: familjeterapeuterna.kaddio.com/booking Email: johan@familjeterapeuterna.com eller info@familjeterapeuterna.com Hemsida: https://www.familjeterapeuterna.com Vi hälsar dig varmt välkommen att kontakta oss för ett inledande samtal!

Våra mottagningar finns i:

Malmö Lund Kristianstad Helsingborg Växjö Nässjö Stockholm flera adresser Göteborg Uppsala Rättvik Värnamo Barcelona Köpenhamn

Kontakta oss på: DIAMOND GYM MALMÖ (GYM, PT, KOST & MENTAL COACHNING) Boka tid via formulär: https://www.diamondgym.se/kontakt Email: info@diamondgym.se Hemsida: https://www.diamondgym.se SMS: 0733 70 70 23 (PT Rick)

Video skapad av: althinmedia

Hur är det att göra praktik på Familjeterapeuterna Syd?

Min praktik på Familjeterapeuterna Syd

Jag heter Madelene Nilsson, jag är 22 år och studerar min sista termin på det beteendevetenskapliga programmet vid Lunds universitet. Jag har liksom många andra på beteendevetenskapsprogrammet funderat över vad en beteendevetare faktiskt kan jobba med. Det är många som brukar tycka att utbildningen låter väldigt spännande, men de undrar alltid ”vad blir man då?”. Den frågan är inte helt enkel att besvara. Det finns många valmöjligheter efter programmet och att veta vilken väg du ska ta efter examen kan vara ett svårt beslut. Därför kände jag tidigt i programmet att jag skulle vilja göra praktik på min valfria termin och när jag fick höra om Familjeterapeuterna Syd för ungefär två år sedan blev jag direkt väldigt intresserad utav deras verksamhet. Idag känns min framtid som beteendevetare mycket tydligare och det är tack vare min praktik jag haft på Familjeterapeuterna under cirka fyra månader i höst.

Jag har fått testa på flertalet uppgifter under min praktikperiod. I början var mina huvudsakliga uppgifter att svara på mail gällande bokningar, frågor, samarbeten med mera. Jag fick även hantera och administrera remisser som inkom till mottagningen, genom att jag ringde upp patienterna och informerade dem om deras valmöjligheter och hanterade dem i ett digitalt system. Jag har varit delaktig i olika möten, mest internt men även externt. En gång i månaden har vi haft regionmöten och vi har även haft veckovisa möten som jag deltagit i.

Efter ett par veckor blev jag introducerad i HR och rekryteringsarbetet på företaget, då den personalansvarige hade sagt upp sig och skulle avsluta sin tjänst ungefär halvvägs in i min praktik. Det innebar att jag fick vara ännu mer delaktig i rekryteringsarbetet än jag antagligen hade fått vara annars. Jag fick delta i arbetsintervjuer, ringde referenser, hade kontakt med de arbetssökande, bokade tid för möten, höll i ett arbetsprov och tog fram avtal samt introducerade ny personal in i företaget. Från mitten av oktober handlade HR arbetet också om att ha kontakt med personal och behandlare, administrera ledighetsansökningar, skapa formulär, fundera över olika sätt att skapa en bättre arbetsmiljö med mera. Jag har även fått marknadsföra företaget på sociala medier och skapat arbetsannonser.

En annan uppgift, som jag inte hade förväntat mig, har varit support och att hjälpa till med tekniska frågor. Det kan ha varit skrivare som har krånglat, system som inte fungerat, datorer som haft problem och så vidare. Jag har även fått stötta behandlare i arbetet med hur de kan göra bokningar, tänka kring sin schemaläggning och varit ett stöd i liknande frågor. Jag har även fått göra diverse koller och kontrollerat att rutiner har skötts korrekt. När jag har upptäckt felaktigheter har jag rapporterat dem.

Förutom de dagliga uppgifterna jag haft har jag även fått vara med på andra spännande dagar och möten. Jag har fått ta del utav ett flertal utbildningar, bland annat har det handlat om ätstörningar, familjerådgivning och hur mindfulness kan behandla trauma och sekundär traumatisering. Några olika möten jag har varit med på har till exempel innefattat ett besök på en samarbetande vårdcentral, ett upphandlingsmöte och ett besök på ett företag som arbetar med företagshälsovård. Något som jag tyckte var väldigt intressant och spännande var att sitta med under ett handledningstillfälle av en personalgrupp som arbetade på ett HVB-hem. Det största eventet jag fick vara med på var när vi deltog på mässan Socionomdagarna i Stockholm under två dagar i november. Där fick jag möjlighet att nätverka med flera intressanta och fina verksamheter och lyssna på föreläsningar om olika ämnen som behandlade psykologiska och sociala frågor.

Under en praktiktermin brukar institutionen på skolan ställa ett antal krav på uppgifter som ska göras på praktiken kopplat till läromålen. Det största momentet handlade om att som praktikant planera och genomföra ett valfritt projekt på sin praktikplats. Min praktikperiod blev inte riktigt som jag hade tänkt mig eftersom jag i början fick veta att den personalansvarige skulle sluta. Det innebar inte bara en omställning för mig utan för hela företaget. Mitt projekt blev därför att se över de framtida möjligheterna och skapa en profil för en ny tjänst som skulle arbeta med HR frågor. Kortfattat handlade projektet om att utvärdera den tidigare organisationsstrukturen på företaget och arbeta fram en ny organisering av den administrativa enheten. Med hjälp av litteratur och synpunkter ifrån den personalansvarige och verksamhetschefen arbetade jag fram en kravprofil för en ny tjänst. Därefter satte jag upp en rekryteringsprocess från början till slut och skapade en befattningsbeskrivning för tjänsten. Slutligen blev titeln HR-administratör, i stället för personalansvarig som det tidigare varit.

Att ha praktik har gett mig flertalet kunskaper och insikter som jag kommer ha med mig under min resterande utbildning. Jag har fått kunskaper om branschen inom psykoterapi och rådgivning, Human reosurces, att arbeta självständigt, tänka kritiskt och att prioritera arbetsuppgifter. Framför allt har praktiken gett mig ett lugn inombords om vilka valmöjligheter jag har som beteendevetare och jag har fått goda insikter om vad jag kan kompetensmässigt och vad jag arbeta med.

Hur gick det med rekryteringen av en HR-administratör då? Ja, rekryteringsprocessen gick faktiskt ganska lätt till. Jag introducerades in i Familjeterapeuterna under en period av mycket förändring och passande nog ansågs jag ha de kompetenser som efterfrågades för den lediga tjänsten. Därför blev jag erbjuden anställning på Familjeterapeuterna efter min praktiks slut och jag tackade glädjande ja till den. Jag arbetar nu som HR administratör på Familjeterapeuterna vid sidan om mina studier och det fungerar mycket bra. Jag är oerhört glad och tacksam för den möjligheten jag har fått och hade inte kunnat önska mig en bättre praktikplats. Om du, liksom jag är intresserad utav att göra praktik rekommenderar jag dig varmt att skicka in en ansökan. Du skickar den till Ansökan för praktik

Läs mer om karriär hos oss